När plusset äntligen kom♥

Jag hade mått sjukt dåligt i ca 2 veckors tid. Illamående så det bara sjöng om att. Det blev bara värre och värre för varje dag. Jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen onsdagen den 8 februari 2012. Jag visste att deras första fråga skulle bli "Du är inte gravid då?!" eftersom jag mått såhär innan så tänkte jag utesluta det och gjorde ett gravtest. Anledningen till att jag inte trodde att jag var gravid var att jag mått så här innan och trott att jag varit gravid och gjort test efter test och fått ett negativt svar. Inte nog med det så har man ju mått fruktansvärt dåligt psykiskt över de gånger det vissat negativt.

 

Iaf så ringde jag vårdcentralen innan jag gjorde testet eftersom de ringer upp en en viss tid så hade jag ju en stund på mig att göra gravtestet och samla mig efter ett negativt svar. När jag kissat på stickan så skulle det ta 5 minuter innan den skulle visa något, det sjuka var att det blev ett streck direkt! Jag trodde inte det var sant! Först trodde jag att det var något fel på testet och när jag väl blev uppringd av vårcentralen så sa hon att de testerna var lika säkra som deras de hade. Hon skickade mig vidare till barnmorskan så jag fick boka in mig för inskrivning. Jag frågade även henne om det verkligen var säkert och hon sa JA, i september ska du bli mamma. Lyckan var total!

 


Plusset!

 

Det svåra var sen att hålla sig utan att berätta något. Ville ju säga att till Fredrik när jag kom till honom på fredagen, inte över telefon. (eftersom han pluggade i Stockholm). Jag lyckades. Samma dag som jag plussade gick jag och köpte ett par bebisstrumpor och la i ett paket som jag skulle ta med till Sthlm. Planerade hur jag skulle berätta att in i minsta detalj!

 

Fredagen kom och jag hade inte riktigt fattat att (har jag nog först nu börjat göra). Gick och köpte ett gravtest till på lunchen och det visade oxå direkt ett streck. Tänkte att det ska jag ha med mig som "bevis".Var sjukt nervös hela flygresan till Sthlm. Många frågor snurrade i huvudet. Får man verkligen flyga när man är gravid? Var ju i ca v.7 då. Hade ingen aningen om något. Men allt gick bra, utom att jag mådde så fruktansvärt illa. F väntade på mig på flygplatsen, kunde knappt hålla min överraskning. Ville bara komma fram till stugan.

 

Väl framme packade jag upp det lilla paketet. Sprang in på toan och skrev "HEJ PAPPA" på magen. Drog ner tröjan och gick sedan ut och gav paketet. Här får du i för tidig alla hjärtansdag present. Var ju den 10 februari då. Precis när han fått upp de små strumporna kollade han på mig och jag drog upp tröjan. Tror inte han fattade redigt först och det hade ju inte jag heller gjort än. Kan inte annat än att säga att vi var/är så LYCKLIGA!

 

 
De pyttesmå strumporna:)♥

 

Nästan lipar när jag läser detta. Skrev detta för ett bra tag sen och hittade det på datorn nu. Fint minne att spara. Undrar om det är hormonerna som spökar tro :´)

 

/Madelii


Kommentarer
Postat av: Isabelle

Så himla fin berättelse :) jag fick tårar i ögonen för att det var så vackert :) sådana berättelse är roliga att spara. :) all lycka till er :)

Svar: Tack så mycket Isabelle! :)
None None

2012-07-18 @ 23:50:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0