Madelii

Att inte få sova en hel natt är så sjukt påfrestande. Minns ärligt talat inte när jag sov en hel natt sist. För mig var sömn A och O innan barnen kom och jag var tvungen att sova minst 10 timmar för att vara människa! Trodde aldrig jag skulle klara att vara vaken mestadels av nätterna med tanke på hur mycket jag sov innan men har klarat det galant, tills nu. Nu när jag har massa måsten, lämna barn, plugga och sköta ditten och datten så börjar det ta ut sin rätt. Innan så var jag föräldraledig liksom. Känner mig seg och trög när jag sitter och pluggar. Eller kanske jag är trög, vem vet. Hoppas att stöknätterna med att fixa välling till mini (och därpå störs store plutten) snart är förbi. Visserligen somnar de om direkt men det är ändå ett störningsmoment i sammanhängande sömn. Nu hinner jag ju aldrig vila på dagarna heller, Iof så passade jag aldrig på att göra det innan heller men nu hade jag behövt att. Det är ju inte bara barnen som stör för E har ju sovit hela nätter sen han va 14 månader så vi har ju varit lite bortskämda med honom då han innan dess bara vaknade 1 gång för välling. Vissa snarkar, nämner inte om det är sambon eller hunden. Det får vara osagt ;)

 

Känns inte som att jag gör annat än pluggar! Till och med när vi åkte polenfärgan hade jag med mig Skolverket;) Nä nu tror jag båda barnen sover så ska faktiskt krypa till kojs och hoppas på att somna. Har så svårt att somna nämligen. Alla dessa miljoner tankar som snurrar runt!