Madelii

Idag hände en sak när barnen åt lunch. Våra barn älskar nudlar och skulle gärna äta det frukost, middag och kvällsmat, åtminstone den äldsta av barnen. Idag så önskade det nudlar till lunch (jag delar dem alltid i mindre bitar) och helt plötsligt sätter Leon i halsen och slutar andas. Jag får sådan panik och börjar dunka han hårt i ryggen varpå han börjar gallskrika och tappa andan igen. Förmodligen kom det upp en bit och fastnade igen.  Så jag började dunka igen och han fick tillslut luft. Båda grät och jag har faktiskt varit skärrad hela dagen. Fy fan, gråter till och från över vad som kunde hänt. Det kändes om en hel evighet innan han fick luft. Mitt lilla troll! Det kan hända så fort och denna gången var tur att jag befann mig i köket. Ibland kan man ju passa på att slänga in en tvätt men aldrig jag kommer lämna dem utan uppsikt när de äter. Kan gå så illa. Önskar att jag kände mig mer säker på hur man agera när olyckan är framme men när det väl händer grips jag av panik och är rädd för att det ska bli värre.