Förlossningsberättelse (Elton)
Hade mått fruktansvärt dåligt i ca 1 vecka. Kunde inte gå, sitta eller ligga. Så ont i ljumskar och bäckene att det kändes som att allt hade gått sönder. Måndagen de 10 sep så vaknade jag och allt var puts väck. Hade även haft förvärkar på helgen som avtagit. På kvällen de 10 sep så hade jag en sådan lång sammandragning vid 23 tiden att den inte ville släååa. men lyckade somna trots att det käned obehagligt och magen var stenhård! Vaknade vi 2 på natten av att jag var kissig, tänkte att det var bara falsk alarm eftersom det hade övergått till molande mensvärk istället. Iaf så gick slemproppen på toan, jag visste ju inte säkert om det var den men antog. Jag hann tänka att nu äntligen är det på gång, men samtidigt visste jag att det kunde dröja flera dagar eller snart. Dirket efter börjafe jag få värkar. Jag klockade dem och de kom så tätt som varannan minut och höll i ca 40 sek. Jag ringde in till förlossningen för att höra va de tyckte. Hon sa att de måste håla i i över 1 min och varannan var tredje minut. Sa åt mig att ta en alvedon och värma en vetekudde och försöka sova. Jag skulle ringa om det blev värre. Än så länge var det ganska ok och jag tog mig igenom att.
Jag gjorde som de sa och gick och la mig. Direkt började de komma kraftigare och kraftigare. Men jag stod ut även fall att det var fruktansvärt. Vågade inte ringa igen och vara till "besvär" om det nu inte var på gång. Värkarna började bli intesiva och de höll i 1.30 min till 3 min och varannan minut. Pjuhh!
Fredriks kl ringde för jobb 5.15 och jag visste inte om han skulle jobba eller inte men vi tyckte det var onödigt om det nu va så att det var bebis på gång. Bärjade klocka igen och de var fortfarande varannan minut. Ringde förlossningen 5.40 och de tyckte vi skulle komma in och se om något hänt. Fredrik gjorde frukost inna vi åkte och jag gick ut med Sessan mitt i värkarna. Envis som man är. Haha!
Vi åkte in så vi var där inne 6.30. Kom in till förlossningen och fick ett undersökningsrum. Fick väga mig och vikten var på 79.9 kg.Ojoj! Hade inte gått upp något sen det senaste BM besöket (30 aug). Efter det kom en BM in, hon var jättetrevlig och duktig så kände mig lugn. Kollade hjärtljuden med en tratt och gjorde en undersökning kl 7 för att se hur mycket öppen jag var. 4 cm var det och jag trodde fortfarande att vi skulle få åka hem. Hade trott hela tiden att det var falskt alarm. De sa att jag skulle få stanna för här ska minsann födas bebis! Många tankar vill jag lova och alla dessa känslor. Svårt att beskriva.Tror jag grät lite av lättnad och längtan efter att han ätnligen var påväg:`)
Efter ett tag fick vi ett eget rum där vår lilla bebis skulle födas. Kändes mycket mer verkligt när man såg vågen och allt annat där inne. Fortfarande trodde jag inte att det skulle ske den dagen. Fick en ny BM eftersom de var dags för de andra att gå hem. Hon gjorde en undersökning vid kl 8 och då var jag öppen 4-5 cm. Inte mycket som hänt tänkte jag. Värkarna blev värre och värre så testade att bada. Funkade en stund men tillslut blev jag för varm och värkarna jobbigare så gick upp vid 9. Undertiden jag badade satt Fredrik i en gungstol bredvid och stöttade mig. Vi bestämde oss även för ett namn för tyckte att han inte kunde vara namnlös. Men blev inte det sen ändå när han kom ut. Kändes inte som en Theodor även fall att det tog tid att bestämma sig, men det är en annan historia.
När vi kom in till rummet blev värkarna jobbigare fick ett ståbord för tyckte det var skönare att så när värken kom. Fick testa lustgas och tyckte inte det hjälpte först men efter ett tag fick jag klämm på att. Vi fick oss endel skratt kan jag ju lova. Undersökning kl 10.30 visade att jag var öppen 7-8 cm. Nu kändes som att det var nära. Värkarna blev mer och mer intensiva. Fredrik frågade om det fanns någon annan smärtlindring och de frågade om jag ville ha EDA. Jag kände väl att jag kunde testa det, trotts att jag fasat för den under hela graviditeten. Det kallade på en narkosläkare och vid 11.30 så kom hon in. Hon sa att det inte var någon mening att sätta någon nål för hon tyckte det såg ut som att jag skulle föda snart och det kändes det som. Men BM sa att det inte var dags än så läkaren satte nålen och gud så jobbigt det var. hade så kraftiga värkar att jag fick hålla andan. Pluss att jag hade tydligen trånga kotor så hon fick gröpa med den. När den var satt så bara rann vätskan ut så då hade den hamnat fel. Så då försökte hon igen mellan en annan kota. Gud va ont det gjorde! När det var klart kände jag ingen skillnad och BM sa att det nog inte gav mig någon verkan alls. Typiskt!
Nu började jag få krystkännsla men BM sa att det inte var dags för det än. Men det tryckte ju på som tusan. Kl 11.53 stack de hål på hinnorna eftersom mitt vatten inte hade gått ännu. Då var jag öppen 8 cm. De sätter en elektod på bebis huvud för att hålla koll och allt sg bra ut. Jag känner att det börjar trycka på rejält och frågar om det är dags eftersom jag vill kryst men fortfarande säger BM att det inte är dags. Hon sa att jag gärna får prova ändå och lägger mig på vänter sida och jag testar trycka på. Då är kl 12.10 och då inser hon att det är krystvärkar jag har. Hon verkade nästan chokad och bad Fredrim trycka på klockan så att en sjuksköterska kan komma in och hjälpa till. Äntligen ska här bli bebis tänkte jag!
Hon berättar att det kan ta 1-2 timmar inna bebis är ute och visar fredrik på en kurva att han kommer vara ute mellan 13.30 och 14.30. Usch tänkte jag! Jag började tycka att det blev jobbigt och krystvärkarna varade länge tycket jag, vet inte va som är normalt men jag tryckte på 3-4 gånger per värk. Vet inte hur många krystvärkar jag hade men minns att jag sa att nu orkar jag inte mer men efter 20 minuter var han ute. Plötslugt sa nämligen BM att nu får du inte krysta mer men hur lätt var det när det gjorde så fruktansvärt ont så plopp var han ute. 12.30 var vår son ute och jag kände en sådan otrolig lättnad och lycka!
När han var ute la de honom på min mage, navelsträngen var så kort så räckte inte upp till bröstet. Kom ihåg att det första jag frågade var om det var en pojk och om han hade tio fingrar och tår. Sen klippte Fredrik navelsträngen och när jag fick han på bröstet så var det så fantastiskt. Han var så fin! Så lien och alldeles underbar. Älskad från första stund
/Madelii
Kommentarer
Postat av: Isabelle
Så himla fint :) mycket spännande och fint att läsa :)
Hoppas det går bra med Elton och att ni mår bättre nu från förkylningen.
Kram
Trackback
