Förlossningsberättelse del 1

Hade mått fruktansvärt dåligt i ca 1 vecka. Kunde inte gå, sitta eller ligga. Så ont i ljumskar och bäckene att det kändes som att allt hade gått sönder. Måndagen de 10 sep så vaknade jag och allt var puts väck. Hade även haft förvärkar på helgen som avtagit. På kvällen de 10 sep så hade jag en sådan lång sammandragning vid 23 tiden att den inte ville släååa. men lyckade somna trots att det käned obehagligt och magen var stenhård! Vaknade vi 2 på natten av att jag var kissig, tänkte att det var bara falsk alarm eftersom det hade övergått till molande mensvärk istället. Iaf så gick slemproppen på toan, jag visste ju inte säkert om det var den men antog. Jag hann tänka att nu äntligen är det på gång, men samtidigt visste jag att det kunde dröja flera dagar eller snart. Dirket efter börjafe jag få värkar. Jag klockade dem och de kom så tätt som varannan minut och höll i ca 40 sek. Jag ringde in till förlossningen för att höra va de tyckte. Hon sa att de måste håla i i över 1 min och varannan var tredje minut. Sa åt mig att ta en alvedon och värma en vetekudde och försöka sova. Jag skulle ringa om det blev värre. Än så länge var det ganska ok och jag tog mig igenom att.
 
Jag gjorde som de sa och gick och la mig. Direkt började de komma kraftigare och kraftigare. Men jag stod ut även fall att det var fruktansvärt. Vågade inte ringa igen och vara till "besvär" om det nu inte var på gång. Värkarna började bli intesiva och de höll i 1.30 min till 3 min och varannan minut. Pjuhh!
 
Fredriks kl ringde för jobb 5.15 och jag visste inte om han skulle jobba eller inte men vi tyckte det var onödigt om det nu va så att det var bebis på gång. Bärjade klocka igen och de var fortfarande varannan minut. Ringde förlossningen 5.40 och de tyckte vi skulle komma in och se om något hänt. Fredrik gjorde frukost inna vi åkte och jag gick ut med Sessan mitt i värkarna. Envis som man är. Haha!
 
Vi åkte in så vi var där inne 6.30. Kom in till förlossningen och fick ett undersökningsrum. Fick väga mig och vikten var på 79.9 kg.Ojoj! Hade inte gått upp något sen det senaste BM besöket (30 aug). Efter det kom en BM in, hon var jättetrevlig och duktig så kände mig lugn. Kollade hjärtljuden med en tratt och gjorde en undersökning kl 7 för att se hur mycket öppen jag var. 4 cm var det och jag trodde fortfarande att vi skulle få åka hem. Hade trott hela tiden att det var falskt alarm. De sa att jag skulle få stanna för här ska minsann födas bebis! Många tankar vill jag lova och alla dessa känslor. Svårt att beskriva.Tror jag grät lite av lättnad och längtan efter att han ätnligen var påväg:`)
 
Fick ligga inne på den där obekväma britsen ett tag till, fick CTG för att kolla bebis hjärtljud och mina värkar. Hjärtljuden låg mellan 140-150. Än så länge hade jag klarat mig utan några värktabletter eller smärtlindring...
 
Fortsättning följer....
/Madelii

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0