Madelii

Har inte vågat mig upp på övervåningen innan eftersom det inte är något redigt att gå på, bara enstaka spånskivor. Sen är det lite svårt att klättra upp när man är höjdrädd ;) men nu var jag tvungen eftersom sambon glömt en lapp där uppe som var viktig och han var påväg till Nässjö. 

 

Imorgon ska vi isolera golvet som syns på bilderna och sen kan vi lägga golvspånskivorna på plats. Då kanske jag vågar mig upp fler gånger ;) 

 

I torsdags släpptes vår hemtenta som skulle vara klar senast på fredag kl 16. Var sjukt nervös eftersom vi läst 14 olika böcker plus artiklar och grejer. Första gången vi hade tenta på det här sättet. Innan har vi haft skriftligt pm skrivande. På denna tenta var det 8 stycken halvstora frågor att besvara. Fick ihop 6 sidor sammanlagt med referenserna. Hoppas verkligen att jag blir godkänd för det kändes bra även fall att det var väldigt intensivt! Det var väldigt rörigt här hemma på golvet, i soffan och överallt med alla böcker och anteckningar. Håll nu tummarna att jag får minst godkänt! 

 

I fredags hände det som inte får hända. Det som en förälder oroar sig hela tiden över, att det ska hända ens barn något hemskt. Jag var hemma själv med barnen eftersom sambon hade avtackning på sitt jobb (hans sista jobbdag). Som tur va så kom min låtsaspappa och lillebror hit en sväng. Barnen får äppelbitar och sitter i soffan och vi är i köket. Vi har ett öppet hus så man ser in i vardagsrummet därifrån och det är nästan bredvid köket. Jag hör att Leon sätter i halsen och jag springer in direkt. Han får ingen luft och kan inte andas, de där sekunderna kändes som minuter kan jag lova. Han får tillbaka andningen men inget kommer upp, känner då att han luktar starkt i munnen, något giftigt liksom. Han hjärta börjar slå fort och jag får panik. Kollar ut i hallen där det stått ett starkt lim högt upp på en byrå och det limmet är starkt och frätande. Ser direkt att det inte står kvar, skriker att han fått i sig ett frätande lim. Min styvpappa ringer 112 direkt. Kollar på Elton och han säger att han har ont i magen, luktar i hans mun också och upptäcker att han också luktar lim. Han säger att han ätit lim han också. Jag har panik och vet inte vad jag ska göra. Sköljer båda barnens munnar medans M fortfarande pratar med 112 och giftcentralen. De vill skicka en ambulans direkt men den närmsta var 20 min härifrån så M säger att det går fortare att köra själva. Under tiden så häller jag i barnen vatten för de sa att det var viktigt att de drack efter att vi sköljt. Snabbt in i bilen och påväg in håller jag på att få sådan panik och nära på att spy flera gånger av oro. Vi hade ju inte en aning om de fått i sig mycket eller om de ens fått i sig något. Vi var väl inne på akuten 30 min efter att de fått i sig medlet. Vi blev skickade till barn direkt och efter undersökningar som visade sig vara bra så ville de ändå att vi skulle vara kvar över natten för observation. En gång i timmen kollade de barnen under hela natten för att se att deras munnar och fingrar inte blivit blå, tydligen var det något ämnen där i som ger den effekten och då är det allvarligt. Eftersom det inte hände något under natten, TACK OCH LOV, så fick vi åka hem efter frukosten.

 

Detta var en av de mest fruktansvärda dagar jag varit med om. Denna ångest, denna oro och känna att det var mitt fel, men det går inte att hålla koll på två huliganer 24 timmar om dygnet, det går INTE! Jag måste kunna gå på toa, hämta ett glas vatten, men det går fort, det kan jag lova. Jag tackar gudarna för att inget hände med mina små älsklingar. Har varit så ledsen och så fort jag tänker på vad som kunde hänt så blir jag ledsen. När Leon inte kunde andas spelas upp i mitt huvud hela tiden. Det var hemskt! Minsta lilla hostning från dem nu så springer jag direkt och kollar. Jag fattar fortfarande inte hur E fick tag i flaskan då det är så högt upp, inga stolar flyttade, men på något sätt så.

 

 

 

 

Har faktiskt kommit igång med träningen riktigt bra. Målet är att gå på tre pass i veckan. Förra söndagen testade jag tabata och har aldrig haft så mycket träningsvärk i mitt liv. Och för den delen på ställena som jag aldrig haft träningsvärk på. Haha! Hade ont ända tills på torsdagen. Tror dock det var för att jag åkte bil i 8 timmar både måndag och tisdag. Inte bra att vara så stilla. Sen på torsdagen gick jag på x-fit och det var oxå bra träning och har fortfarande lite småont men idag kunde jag träna utan smärta vilket jag inte kunde I torsdags. Älskar när man känner att man tränat! 

 

Imorgon blir det medelgympa. Om nu inget annat kommer ivägen. Men känner att jag behöver komma hemifrån och inte bara tänka på plugg hela tiden och jag äskar att träna. Bra kombo!

Ja i fredags fick jag mitt betyg för senaste kursen. Det tar ju alltid 3 veckor innan betygen är satta efter att vi Skickat in tentan. Så nu är första terminen klar. Så skönt! "Bara" 7 terminer kvar. Nä men det får framåt och denna termin har vi 5 veckors VFU oxå. Spännande och ska bli så roligt.  Dock har jag inte fått reda på vart jag ska vara. 

 

Gruppprocesser och ledarskap hette kursen och jag fick C. Så nöjd! Det är inte alltid lätt med småbarn som blir sjuka hela tiden. Men än så länge har jag klarat det. Tummen upp för mig :) 

Idag stod det spika panel på schemat. Eller egentligen titta på ny bil men planerna blev ändrade. Vi lämnade barnen en stund hos deras farmor så jag oxå kunde hjälpa till lite. Annars sitter ju jag inne med barnen medans sambon snickrar. Vi vill gärna inte be om barnvakt men ibland behöver ju barnen oxå komna iväg lite. 

 

Vi har ju en gavel kvar att panela. Tar sin tid eftersom man ska mäta, såga, mäta, såga, spika, mäta. Ja ni förstår. Sen att stå på en byggställning 6 meter upp, ja det är ett annat moment. Fy vad jag skakade. Är allt lite höjdrädd! När jag väl vant mig vid höjden, så gott det gick, flöt vårt samarbete på bra. Jag både spikade och använde cirkelsåg :) Dock tar det så lång tid men vi kom mer än halvväg så har väl 2 timmar kvar.  Vi fick ge upp när fingrarna höll på att förfrysa och bankande blev för tungt. Jag har sådan träningsvärk efter veckans träning. 

 

Här kommer en liten uppdatering på Leons utveckling.

 

Han försöker att prata hela tiden och vissa saker förstår han. Ha  gör sig förstådd genom att peka. Han kan säga: mamma, pappa, Pappen (nappen), mono,  famo ( farmor), nä he (nej), jaha, 

 

Nickar och nejar samtidigt som han säger jaaa ha och Nä he. 

 

Det är fullt ös hela dagarna. En lite busig pojke är det vi har. Gör allt som storebror gör. Vi blev minst sagt förvånade när han lärde sig att göra ordentliga kullerbyttor.  Ja han gör allt som storebror. Haha. 

 

Han är en liten kelgris. Kryper ofta upp i knät mellan alla busvarv. 

 

"Sjunger" med i låtar när vi sjunger och kan rörelser till många visor och ramsor. 

 

Sov rutiner. Han somnar i sin spjälsäng vid 19 tiden. Vi sitter alltid i rummet när vi nattar barnen. Går ibland på 2 minuter och ibland på 30 minuter. Oftast är nattningen smidig.  Han får en välling när han ska sova för natten. Oftast sover han fram till 5-6 på morgonen och nu vill ha  oftast inte ha välling när man frågar honom. Ibland somnar han om till 8 och ibland får man inse att han sovit klart. Oftast är han inte nöjd förän hela huset stigit upp. Han kan få här och gnälla tills alla är vakna. Då blir han överlycklig. 

 

Mat. Han äter nästan allt.  Tycker dock han blivit kräsen senaste tiden. Men ja han äter! 

 

Vikt:

Längd: 87 cm 

Storlek: 86

 

Var färgmodell hos min fina vän i veckan. Blev även en klippning av toppar då det var så slitet. 

Vi ses på andra sidan.  Föralltid i mina tankar. Föralltid i mitt hjärta. 

 

Så jobbig dag. Så många tårar. Klump i magen. Ville inte ta farväl. Ville stanna tiden. Ville spola tillbaka tiden. Så ofattbart. Så orättvist.  Så sorgligt. Så fruktansvärt. Det gör ont. Så himla ont. Det blev en fin begravning. Ett fint avslut. Jag säger inte farväl. Jag säger att vi ses snart igen. För det känns verkligen så overkligt. Som om du fortfarande finns bland oss. Jag är säker på att du finns kvar på något sätt. Men så länge säger jag farväl min vän, vi ses igen.