Madelii

I fredags hände det som inte får hända. Det som en förälder oroar sig hela tiden över, att det ska hända ens barn något hemskt. Jag var hemma själv med barnen eftersom sambon hade avtackning på sitt jobb (hans sista jobbdag). Som tur va så kom min låtsaspappa och lillebror hit en sväng. Barnen får äppelbitar och sitter i soffan och vi är i köket. Vi har ett öppet hus så man ser in i vardagsrummet därifrån och det är nästan bredvid köket. Jag hör att Leon sätter i halsen och jag springer in direkt. Han får ingen luft och kan inte andas, de där sekunderna kändes som minuter kan jag lova. Han får tillbaka andningen men inget kommer upp, känner då att han luktar starkt i munnen, något giftigt liksom. Han hjärta börjar slå fort och jag får panik. Kollar ut i hallen där det stått ett starkt lim högt upp på en byrå och det limmet är starkt och frätande. Ser direkt att det inte står kvar, skriker att han fått i sig ett frätande lim. Min styvpappa ringer 112 direkt. Kollar på Elton och han säger att han har ont i magen, luktar i hans mun också och upptäcker att han också luktar lim. Han säger att han ätit lim han också. Jag har panik och vet inte vad jag ska göra. Sköljer båda barnens munnar medans M fortfarande pratar med 112 och giftcentralen. De vill skicka en ambulans direkt men den närmsta var 20 min härifrån så M säger att det går fortare att köra själva. Under tiden så häller jag i barnen vatten för de sa att det var viktigt att de drack efter att vi sköljt. Snabbt in i bilen och påväg in håller jag på att få sådan panik och nära på att spy flera gånger av oro. Vi hade ju inte en aning om de fått i sig mycket eller om de ens fått i sig något. Vi var väl inne på akuten 30 min efter att de fått i sig medlet. Vi blev skickade till barn direkt och efter undersökningar som visade sig vara bra så ville de ändå att vi skulle vara kvar över natten för observation. En gång i timmen kollade de barnen under hela natten för att se att deras munnar och fingrar inte blivit blå, tydligen var det något ämnen där i som ger den effekten och då är det allvarligt. Eftersom det inte hände något under natten, TACK OCH LOV, så fick vi åka hem efter frukosten.

 

Detta var en av de mest fruktansvärda dagar jag varit med om. Denna ångest, denna oro och känna att det var mitt fel, men det går inte att hålla koll på två huliganer 24 timmar om dygnet, det går INTE! Jag måste kunna gå på toa, hämta ett glas vatten, men det går fort, det kan jag lova. Jag tackar gudarna för att inget hände med mina små älsklingar. Har varit så ledsen och så fort jag tänker på vad som kunde hänt så blir jag ledsen. När Leon inte kunde andas spelas upp i mitt huvud hela tiden. Det var hemskt! Minsta lilla hostning från dem nu så springer jag direkt och kollar. Jag fattar fortfarande inte hur E fick tag i flaskan då det är så högt upp, inga stolar flyttade, men på något sätt så.