Gråa dagar skyndar aldrig på...
Ett inlägg som skrevs i höstas. Ett inlägg som jag inte vågade publicera. Ett inlägg där jag blottar mig själv. Ett inlägg som visar vart jag var och vart jag är påväg. Ett inlägg som är det förfluta men jag har en bit kvar innan jag ska få känna mig bra. Jag mår bättre nu men minsta lilla kan jag falla tillbaka. Hela tiden tänka för att inte hamna så långt ner igen. Det är en lång rehabiliteringsprocess. Det känns skönt att vara på rätt väg nu. Blicka framåt!
Så kom den där dagen, den där dagen (november 2016) som jag egentligen visste vad läkaren skulle säga. Jag hade det på känn, jag vet ju hur jag mår. Även fall att jag känner mig bättre vissa dagar så kan något litet få mig att brytas ner igen. Jag vet att ja måste lyssna på mig själv, våga ta hjälp men det är inte så lätt när huvudet vill så mycket mer än vad kroppen klarar. Jag vill vara en bra mamma, en bra sambo, en bra vän, en bra syster, en bra dotter och bra på mina studier. Men just nu är det bara fokus på mig själv egentligen för att få bli frisk. Läkaren sa att det kan ta flera år innan man blir helt frisk från symptomen men med vilja så kan man. Men det känns ju inte alls roligt att få bekräftat på det man trott hela tiden. Alla symptom jag har stämmer in och så fort jag sa allt till läkaren så ställde han följdfrågor som han klockrent prickade in. Men jag känner mig bättre till och från, men måste ta att i min takt, för minsta lilla stress och press gör mig värre.
Några av symptomen på uttmattningssyndrom och stressyndrom, kanske förklarar en hel del hur och varför jag mår som jag gör. Jag som alltid haft bra minne, tappar namn, siffror och saker jag precis sagt eller ska göra. Kan gå ut till bilen och glömma bort vad jag ska göra, glömma bort hur man sätter i en nyckel i dörren. Inte konstigt att denna terminen har varit svår med att plugga. Jag har trott att jag är trög. Men så är inte fallet, jag har svårt att koncenterar mig, svårt att ta in och svårt att minnas. Jag är så trött och utmattad hela tiden så jag somnar sittandes och när jag vaknar 3 timmar senare känner jag mig fortfarande inte utvilad. Kan sitta och gråta flera timmar utan att kunna förklara varför. Jag har bland annat:
- Minnesstörningar
- Svåra koncentrationsproblem
- Oförmåga att tänka klart
- Låg stresstolerans
- Överkänslighet för ljud, ljus, lukter
- ”Tunnelseende”
- Trötthet /uttmatning
- Sömnsvårigheter
- Ökad infektionskänslighet
- Ökad smärtkänslighet
- Muskelproblem
- Mag-tarm problem
- Känslolabilitet
- Nedstämndhet
