Vet inte vart jag ska ta vägen...
Vill bara härifrån, från alla krav och alla tankar. Ta min familj och åka iväg, få bort mina tankar som snurrar. Vet dock att det inte hjälper för när jag kommer tillbaks så smyger det på mig igen, sakta men säkert. Mår så dåligt psykiskt, både igår och idag. Ingen förstår och ibland känns det som ingen bryr sig. Vill bara härifrån, krypa ur mitt egna skin. Vill få må bra, utan oro och panik. Hur mycket ska en kropp orka. Känns som det enda den gör är att kämpa kämpa kämpa. Det är därför jag försöker vara sysselsatt hela tiden, för att slippa alla tankar. Så fort jag kommer hem smyger sig ångesten på och alla tankar börjar snurra. Fy fan alltså! Det är för mycket som händer just nu och jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig ur detta. Jag vill inte prata för jag vet inte vad jag ska prata om. Det går inte sätta finger på exakt vad det är, det är för mycket och ångesten är för stor. Ingen förstår och jag orkar verkligen inte. Tur barnen gör mig sysselsatt. Älskade små!
När ska egentligen livet vända. Det är så många års kämpande. Man söker utan att finna och vad man än gör så blir det ingen skillnad...
Varför ska det vara så svårt att be om hjälp, att erkänna. Det är nog därför det blir såhär. Ska försöka vara stark tills man inte orkar mer.
Kommentarer
Postat av: Isabelle
Kära du. Jag råder dig att söka hjälp innan du faller pladask. För hinner du falla innan du fått hjälp så faller du hårdare än vad du hade behövt göra. Och det blir jobbigare att ta sig upp igen. Du kommer ångra dig att du inte sökte hjälp.
Du ska inte skämmas för att du mår som du mår. Alla har något man kämpar med, dag ut och dag in. Tänk att du söker hjälp för barnens skull, innan det är för sent ❤️
Svar:
None None
Trackback
