Försöker att glömma men samtidigt vill jag föralltid minnas. Många frågor som väcks utan att få några svar. En ångest, en vrede, en sorg. Känslan att man inte kunde göra något hur mycket man än försökte. För jag försökte hjälpa, försökte stötta i många år.
 
Det var fel person som rycktes för tidigt från oss och det gör ont inom mig fortfarande och kommer alltid att göra. För varje ung människa som försvinner i vår omkrets för varje gång rycks de där känslorna upp. En första kärlek och min första "pojkvän" i mellanstadiet som sedan i tonåren blev min bästa vän. Någon som jag kunde lita på och aldrig några bekymmer. Saknar den där tiden då inga bekymmer fanns.
 
Det sägs att tiden läker alla sår men hur ska någoting läkas som inte går? Föralltid saknad och aldrig glömd. Dig ska jag minnas och föralltid ha i mitt hjärta. Jag är så glad att jag fick lära känna dig och jag ska alltid minnas våra roliga stunder, långa samtal och alla bus. 
 
Hoppas du har det bra där du är och att du känner frid ❤ 
 
2 år har nu gått och jag fattar inte det än

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0