Saknade bebisbulan

 
 
 
v.26 med Elton i magen! Tänk att det är 1 år sedan nu.
Helt ofattbart att han snart funnit hos oss här ute i 10 månader.
Älskade unge!
 
/Madelii
 
 

Förlossningsberättelse (Elton)

Hade mått fruktansvärt dåligt i ca 1 vecka. Kunde inte gå, sitta eller ligga. Så ont i ljumskar och bäckene att det kändes som att allt hade gått sönder. Måndagen de 10 sep så vaknade jag och allt var puts väck. Hade även haft förvärkar på helgen som avtagit. På kvällen de 10 sep så hade jag en sådan lång sammandragning vid 23 tiden att den inte ville släååa. men lyckade somna trots att det käned obehagligt och magen var stenhård! Vaknade vi 2 på natten av att jag var kissig, tänkte att det var bara falsk alarm eftersom det hade övergått till molande mensvärk istället. Iaf så gick slemproppen på toan, jag visste ju inte säkert om det var den men antog. Jag hann tänka att nu äntligen är det på gång, men samtidigt visste jag att det kunde dröja flera dagar eller snart. Dirket efter börjafe jag få värkar. Jag klockade dem och de kom så tätt som varannan minut och höll i ca 40 sek. Jag ringde in till förlossningen för att höra va de tyckte. Hon sa att de måste håla i i över 1 min och varannan var tredje minut. Sa åt mig att ta en alvedon och värma en vetekudde och försöka sova. Jag skulle ringa om det blev värre. Än så länge var det ganska ok och jag tog mig igenom att.
 
Jag gjorde som de sa och gick och la mig. Direkt började de komma kraftigare och kraftigare. Men jag stod ut även fall att det var fruktansvärt. Vågade inte ringa igen och vara till "besvär" om det nu inte var på gång. Värkarna började bli intesiva och de höll i 1.30 min till 3 min och varannan minut. Pjuhh!
 
Fredriks kl ringde för jobb 5.15 och jag visste inte om han skulle jobba eller inte men vi tyckte det var onödigt om det nu va så att det var bebis på gång. Bärjade klocka igen och de var fortfarande varannan minut. Ringde förlossningen 5.40 och de tyckte vi skulle komma in och se om något hänt. Fredrik gjorde frukost inna vi åkte och jag gick ut med Sessan mitt i värkarna. Envis som man är. Haha!
 
Vi åkte in så vi var där inne 6.30. Kom in till förlossningen och fick ett undersökningsrum. Fick väga mig och vikten var på 79.9 kg.Ojoj! Hade inte gått upp något sen det senaste BM besöket (30 aug). Efter det kom en BM in, hon var jättetrevlig och duktig så kände mig lugn. Kollade hjärtljuden med en tratt och gjorde en undersökning kl 7 för att se hur mycket öppen jag var. 4 cm var det och jag trodde fortfarande att vi skulle få åka hem. Hade trott hela tiden att det var falskt alarm. De sa att jag skulle få stanna för här ska minsann födas bebis! Många tankar vill jag lova och alla dessa känslor. Svårt att beskriva.Tror jag grät lite av lättnad och längtan efter att han ätnligen var påväg:`)
 
Fick ligga inne på den där obekväma britsen ett tag till, fick CTG för att kolla bebis hjärtljud och mina värkar. Hjärtljuden låg mellan 140-150. Än så länge hade jag klarat mig utan några värktabletter eller smärtlindring..
 
Efter ett tag fick vi ett eget rum där vår lilla bebis skulle födas. Kändes mycket mer verkligt när man såg vågen och allt annat där inne. Fortfarande trodde jag inte att det skulle ske den dagen. Fick en ny BM eftersom de var dags för de andra att gå hem. Hon gjorde en undersökning vid kl 8 och då var jag öppen 4-5 cm. Inte mycket som hänt tänkte jag. Värkarna blev värre och värre så testade att bada. Funkade en stund men tillslut blev jag för varm och värkarna jobbigare så gick upp vid 9. Undertiden jag badade satt Fredrik i en gungstol bredvid och stöttade mig. Vi bestämde oss även för ett namn för tyckte att han inte kunde vara namnlös. Men blev inte det sen ändå när han kom ut. Kändes inte som en Theodor även fall att det tog tid att bestämma sig, men det är en annan historia.
 
När vi kom in till rummet blev värkarna jobbigare fick ett ståbord för tyckte det var skönare att så när värken kom. Fick testa lustgas och tyckte inte det hjälpte först men efter ett tag fick jag klämm på att. Vi fick oss endel skratt kan jag ju lova. Undersökning kl 10.30 visade att jag var öppen 7-8 cm. Nu kändes som att det var nära. Värkarna blev mer och mer intensiva. Fredrik frågade om det fanns någon annan smärtlindring och de frågade om jag ville ha EDA. Jag kände väl att jag kunde testa det, trotts att jag fasat för den under hela graviditeten. Det kallade på en narkosläkare och vid 11.30 så kom hon in. Hon sa att det inte var någon mening att sätta någon nål för hon tyckte det såg ut som att jag skulle föda snart och det kändes det som. Men BM sa att det inte var dags än så läkaren satte nålen och gud så jobbigt det var. hade så kraftiga värkar att jag fick hålla andan. Pluss att jag hade tydligen trånga kotor så hon fick gröpa med den. När den var satt så bara rann vätskan ut så då hade den hamnat fel. Så då försökte hon igen mellan en annan kota. Gud va ont det gjorde! När det var klart kände jag ingen skillnad och BM sa att det nog inte gav mig någon verkan alls. Typiskt!
 
Nu började jag få krystkännsla men BM sa att det inte var dags för det än. Men det tryckte ju på som tusan. Kl 11.53 stack de hål på hinnorna eftersom mitt vatten inte hade gått ännu. Då var jag öppen 8 cm. De sätter en elektod på bebis huvud för att hålla koll och allt sg bra ut. Jag känner att det börjar trycka på rejält och frågar om det är dags eftersom jag vill kryst men fortfarande säger BM att det inte är dags. Hon sa att jag gärna får prova ändå och lägger mig på vänter sida och jag testar trycka på. Då är kl 12.10 och då inser hon att det är krystvärkar jag har. Hon verkade nästan chokad och bad Fredrim trycka på klockan så att en sjuksköterska kan komma in och hjälpa till. Äntligen ska här bli bebis tänkte jag!
 
Hon berättar att det kan ta 1-2 timmar inna bebis är ute och visar fredrik på en kurva att han kommer vara ute mellan 13.30 och 14.30. Usch tänkte jag! Jag började tycka att det blev jobbigt och krystvärkarna varade länge tycket jag, vet inte va som är normalt men jag tryckte på 3-4 gånger per värk. Vet inte hur många krystvärkar jag hade men minns att jag sa att nu orkar jag inte mer men efter 20 minuter var han ute. Plötslugt sa nämligen BM att nu får du inte krysta mer men hur lätt var det när det gjorde så fruktansvärt ont så plopp var han ute. 12.30 var vår son ute och jag kände en sådan otrolig lättnad och lycka!
 
När han var ute la de honom på min mage, navelsträngen var så kort så räckte inte upp till bröstet. Kom ihåg att det första jag frågade var om det var en pojk och om han hade tio fingrar och tår. Sen klippte Fredrik navelsträngen och när jag fick han på bröstet så var det så fantastiskt. Han var så fin! Så lien och alldeles underbar. Älskad från första stund
 
 
/Madelii
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Förlossningsberättelse del 1

Hade mått fruktansvärt dåligt i ca 1 vecka. Kunde inte gå, sitta eller ligga. Så ont i ljumskar och bäckene att det kändes som att allt hade gått sönder. Måndagen de 10 sep så vaknade jag och allt var puts väck. Hade även haft förvärkar på helgen som avtagit. På kvällen de 10 sep så hade jag en sådan lång sammandragning vid 23 tiden att den inte ville släååa. men lyckade somna trots att det käned obehagligt och magen var stenhård! Vaknade vi 2 på natten av att jag var kissig, tänkte att det var bara falsk alarm eftersom det hade övergått till molande mensvärk istället. Iaf så gick slemproppen på toan, jag visste ju inte säkert om det var den men antog. Jag hann tänka att nu äntligen är det på gång, men samtidigt visste jag att det kunde dröja flera dagar eller snart. Dirket efter börjafe jag få värkar. Jag klockade dem och de kom så tätt som varannan minut och höll i ca 40 sek. Jag ringde in till förlossningen för att höra va de tyckte. Hon sa att de måste håla i i över 1 min och varannan var tredje minut. Sa åt mig att ta en alvedon och värma en vetekudde och försöka sova. Jag skulle ringa om det blev värre. Än så länge var det ganska ok och jag tog mig igenom att.
 
Jag gjorde som de sa och gick och la mig. Direkt började de komma kraftigare och kraftigare. Men jag stod ut även fall att det var fruktansvärt. Vågade inte ringa igen och vara till "besvär" om det nu inte var på gång. Värkarna började bli intesiva och de höll i 1.30 min till 3 min och varannan minut. Pjuhh!
 
Fredriks kl ringde för jobb 5.15 och jag visste inte om han skulle jobba eller inte men vi tyckte det var onödigt om det nu va så att det var bebis på gång. Bärjade klocka igen och de var fortfarande varannan minut. Ringde förlossningen 5.40 och de tyckte vi skulle komma in och se om något hänt. Fredrik gjorde frukost inna vi åkte och jag gick ut med Sessan mitt i värkarna. Envis som man är. Haha!
 
Vi åkte in så vi var där inne 6.30. Kom in till förlossningen och fick ett undersökningsrum. Fick väga mig och vikten var på 79.9 kg.Ojoj! Hade inte gått upp något sen det senaste BM besöket (30 aug). Efter det kom en BM in, hon var jättetrevlig och duktig så kände mig lugn. Kollade hjärtljuden med en tratt och gjorde en undersökning kl 7 för att se hur mycket öppen jag var. 4 cm var det och jag trodde fortfarande att vi skulle få åka hem. Hade trott hela tiden att det var falskt alarm. De sa att jag skulle få stanna för här ska minsann födas bebis! Många tankar vill jag lova och alla dessa känslor. Svårt att beskriva.Tror jag grät lite av lättnad och längtan efter att han ätnligen var påväg:`)
 
Fick ligga inne på den där obekväma britsen ett tag till, fick CTG för att kolla bebis hjärtljud och mina värkar. Hjärtljuden låg mellan 140-150. Än så länge hade jag klarat mig utan några värktabletter eller smärtlindring...
 
Fortsättning följer....
/Madelii

Graviditetsvecka 38

"I den här veckan väger barnet runt 3200 gram, och är omkring 49 cm långt. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt nu. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar.

 

Förlossningen är jobbig även för barnet. När livmodern drar ihop sig som mest går det under ett ögonblick inget blod med syre och näring in till barnet, som så att säga får "hålla andan" under några sekunder. Men barnet klarar detta väl, och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Barnet har också lagt på sig fett under huden för att det inte ska bli kallt när det kommer ut i en betydligt svalare värld. Underhudsfettet fungerar också som energireserv den första tiden efter födseln."

 

Mina tankar:
Denna veckan har jag haft/har sjukt ont. Kan inte gå, kan inte stå och kan inte ligga ner. Vet inte hur man ska kunna stå ut med denna smärtan i max 5 veckor till. Alltså det är outhärdigt! Känns som om hela bäckenet har gått sönder och det känns som att något är fel. Ljumskarna ska vi inte tala om. Det trycker på något fruktansvärt neråt och inatt har jag haft sådana förvärkar/sammandragningar som faktiskt gjort ont. Klockade till och med och de kom var sjätte minut sen råkade jag somna till och då var de borta. Har ont idag oxå men de kommer inte lika tätt som inatt.


Det har just börjat smälta in att vi snart ska bli föräldrar. Nu kan verkligen bebis komma när som. Har inte fattat det än bara. Det mesta är förberett, barnvagn, bilbarnstol, säng, skötbord, kläder m.m. Har även packat bb väskan. Vi är så redo!

/Madelii


Bebissängen

Är nu färdigmålad, ihopskruvad och bäddad.
Nu väntar den bara på att pyret ska komma!
 
 
Gillar de neutrala färgerna.
Vill inte köpa något typisk Flick/Pojk ifall det visar sig att ultraljudet inte stämde;)
Kommer nog bli mycket mer färger sen när pyret kommit:)
Filten tycker jag passar till båda könen,
det var den enda som fanns som var lite tjockare, den ska vi nämligen ha i vagnen sen..
 
/Madelii
 
 

Nytt till bebis

 
Så sött. Kunde inte låta blii...
 
/Madelii

Barnmorskebesök v.36

Nu har jag bara 2 besök till inbokade. Bara 1 besök innan BF faktiskt. Så nästa gång är den 17 september. Bm sa att ja nu får vi väl se om vi ses igen. Har även ett besök inbokat dagen efter BF. Känns ju skönt om jag nu skulle gå över tiden så diskuterar man väl lite då.
 
Jag följer min egna kurvan bra, eftersom jag är "smal" så är det vanligt att ligga lite lägre. Ska bli kul att få den där kurvan sen när det är färdigt.
 
Nu behöver jag inte oroa mig heller att få för tidigt, fick klartecken att jag får föda när jag vill nu;) Tror dock fortfarande att jag går över tiden.
 
 
Blodtryck: 130/89
HB: 119 (förra gången låg jag på 114, så järntabletterna ha hjälpt)
Hjärtljud: 132
 
/Madelii

Graviditetsvecka 37

"Nu betraktas barnet som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas, mellan vecka 37 och 42. Det väger ungefär 3 kilo och är cirka 48 centimeter långt.
 

De allra flesta barn har vänt sig med huvudet nedåt. Ibland har huvudet sjunkit ner ordentligt i bäckenet och då brukar barnmorskan säga att det har blivit fixerat. Det betyder att barnet har sjunkit ner så långt att huvudet inte går att rucka på utifrån.

 

Det är en fördel om barnet kommer ut med huvudet först eftersom huvudet är hårdare och större än resten av kroppen. Dessutom går förlossningen lättare. Om barnet ligger med stjärten nedåt, så kallad sätesbjudning, brukar man få komma till förlossningsavdelningen för ett försök att vända barnet. Om det inte lyckas diskuterar man med läkaren vilket som är det bästa sättet för barnet att födas, på vanligt sätt eller med kejsarsnitt."

 

Mina Tankar:
Nu är det 4 veckor kvar tills BF. Helt sjukt ju! Har mått konstigt denna veckan, varit så yr och skakig.

 

Tror magen sjunkit lite nu oxå. Känns lättare att andas om dagarna, fast nätterna är jobbiga fortfarande. Sover ingenting, vaknar 1 gång i timmen så är sjukt trött. Alla säger att man ska passa på att sova nu inför förlossningen, men lättare sagt än gjort!

 

Barnmorskan sa igår att nu får du föda när du vill. Tack så mycket tänkte jag! Innan har jag jag ju vatt tvungen att ta det lugnt så att inte förlossningen ska sätta igång för tidigt. Har ju så mycket sammandragningar. Nu är bebis färdigutvecklad, så det som ska göras nu sista veckorna är att h*n ska lägga på sig hull. Bebis är fortfarande fixerad och går inte att rucka på och har varit så sen v.31. Får väl se om busingen stannar kvar så eller inte.

 

/Madelii


Bebismagen

v.25
 
v.35
 
/Madelii

Graviditetsvecka 36

"Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. Därför upplever man oftare att det i stället puffar och gör svepande rörelser.
 

Njurarna är nu färdigutvecklade. Fostret har blivit omkring 47 centimeter långt. Det lägger på sig ungefär fjorton gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2800 gram. Pojkar är ofta något tyngre än flickor. Det skiljer ungefär etthundra till två hundra gram mellan pojkar och flickor."

 

 

Mina tankar:
Har svårt att andas. Det gör till och med ont nu. Vet inte om jag är sjuk eller har med graviditeten att göra. Själva andningen blir ju jobbigare men vet inte om man ska ha ont?! Sen sover jag sjukt dåligt, dels på grund av andningen och sen drömmer jag helt sjuka drömmar. Intensviva är dem och det tar mycket energi. Är hur trött som helst när jag vaknar. Nu när F börjar jobba ska jag försöka vila någon timme på dagen. Har börjat känna ett tryck neråt, vet inte va det kan vara men obehagligt är det.

 

Bebis buffrar och sparkar flera tillfällen om dagen. Kan vakna på natten och inte somna om pga massa rörelser och så hickar h*n väldigt ofta. Sparkarna är mycket kraftigare nu, anatr det börjar bli trångt där inne.

/Madelii


föräldragruppsträff 1

Idag var vi på första föräldragruppsträffen. Spännande. Var 2 st tjejer där som jag träffat innan då vi gjorde glukostestet samtidigt. Alla som var där skulle ha sitt första barn och det kändes som vi var i samma ålder.men svårt det där med att gissa ålder.

Idag gick vi igenom hur en förlossning kan gå till och de olika förlossningstadierna. Givetvis är det ju olika från förlossning till förlossning. Vi fick oxå se en film när olika kvinnors värkar satt igång. Blev sjukt nervös inför min egna förlossning men när väl bebisen var framme så hade man glömt det. Är väl såi verkligheten oxå. F var givetvis oxå med, tyvärr kan han nog inte följa nmed fler gånger pga jobbet. Hade vatt kul att göra detta tillsammans men är glad att han kunnat 1 gång iaf. Håller tummarna att han kan komma ifrån jobbet ändå ;)

/Madelii

Gissa bebis ankomst!

Bebis är beräknad 27 september. Alltså om ca 5-6 veckor. Jag är inställd på att gå över tiden men alla andra tycks ju tror att bebis snart ska komma! Nervöst om något. Jag har iaf gissat på den 23 september om jag nu inte skulle gå över;)
 
2 sep 2930g (Mamma)
6 sep 3000 g  (Fredrik)
11 sep 2950g (Krille)
12 sep  3100g (Matthias)
14 sep 3050 g flicka (Linda.V)
17 sep 3400g (Mikael)
18 sep 2960g flicka (Isabelle)
19 sep 3300 g (Melwin)
20 sep 3500 g (Meja)
23 sep 3400g (Jag)
25 sep 3600g (Mormor)
 
Ni som vill får gärna gissa. Har inte skrivit vilket kön alla tror eftersom alla i min familj tycks redan veta;) Men vi har ju inte sagt det rätt ut till dem, och det blir en överraskning vilket fall. Även för oss eftersom man aldrig kan veta till 100%.
 
 
Ni får gissa kön, datum och vikt:)
 
/Madelii
 

Graviditetsvecka 35

"Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till fostret, som nu väger ungefär 2400 gram. Det har blivit knappt 47 centimeter långt.

Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och har fått en ljusrosa färg. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk.

De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen"

 

Mina Tankar
Mår fortfarande likadant som förra veckan. Jag är så glad att jag inte ska jobba mer nu, iof så har jag inte kunnat göra så mycket på semestern men det har vatt så skönt att bara vara! Vi har verkligen kunnat bara vara vi 2 och umgåtts för en gångs skull. Nu kan bebis snart komma!

 

/Madelii


Bebismagen v33(32+0)

 
 
 
 
 
Den nakna sanningen;)
 
 
/Madelii

Barnmorskebesök v.34

Nu är vi i v34 (33+5)
 
Följer krurvan, hade tydligen en liten dimp men nu är de påväg upp igen:) Man är lika lycklig varje gång man går därifrån och fått lyssna på hjärtljuden. Bebis är fortfarande fixerad så vi får hålla tummarna att busingen stannar så. F var oxå med idag, kan va bra att han är med någon gång oxå;) Sen har jag fått ta HB prov igen eftersom jag mått så dåligt, visade sig att det var lite lägre men inte så mycket. Så nu ska jag börja ta järntabletter och se om jag kommer må bättre. 1 om dagen. Eftersom jag låg på 114 och man ska ligga på 116 så är det inte säkert att jag märker någon förändring. Återstår att se. Sen har jag inte kunnat sova på flera nätter pga att jag har svårt att andas, känns som ett tryck över bröstet typ. I natt fick jag nästan panik, men jag är så gravid man bara kan bli sa barnmorskan;)
 
Fick även sammandragningar när jag var där så nu är det konstaterat att det är sammandragningar. Min livmoder är tydligen kännslig och det sägs ju att den förbereder sig och tränar inför förlossning. Det kan ju va bra om det nu är sant!
 
Blodtryck: 132/85
Bebis Hjärtljud: 148
 
/Madelii
 

Graviditetsvecka 34

"Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln.

 

Om barnet föds är det fortfarande ömtåligt, och behöver extra värme och mat. Men många klarar sin andning bra och långt ifrån alla behöver ligga i kuvös.

 

Vikten är uppe i ungefär 2300 gram, och längden i 46 centimeter."

 

 

Mina tankar:
Var hos BM (gyn) i torsdags eftersom de ville kolla min livmodertapp. Har ju mycket samandragningar så min BM har varit orolig. Allt såg iaf normalt ut så det var skönt! Men har ju fortfarande sammandragningar och vissa dagar är det många! Måste bara säga att hon den läkaren vi hade var inte trevlig alls. Usch va jag inte gillar sådan människor som är nedlåtande och får en att må dåligt. Till och med F tyckte hon va otrevlig.

 

Har blivit sjukt trött på sista tiden. Skulle kunna somna var som. Snurrig och svimmfärdig, som att orken bara rinner rätt igenom mig. Har även fruktansvärd huvudvärk. Ska ta upp detta med min BM på nästa besök. Sen har jag fått ont i ryggen, ljumska och fogar igen. Har knappt kunnat resa mig de senaste dagarna.

 

/Madelii


Gravidfotografering

I söndags begav vi oss mot sturkö för gravidfotografering. Det var samma fotograf som jag tog bilder med förra året så kändes tryggt. Jag blir annars nervös inför nya människor så det var bra att han kunde. Fredrik var oxå med på några bilder, även fall att han inte ville. Roligt att få någon bild med båda. Fick iaf ett smakprov  idag. Bakgrunden och hela miljön var hur fin som helst. (Gjorde om den i svartvitt) Sen blir man väl aldrig nöjd med sig själv. Men som sagt, roligt att ha sen!
 
 
Älskade bebismage!♥
 
/Madelii

Fräschat upp spälsängen

Nu har jag målat klart spjälsängen. Den blev så fin. Det är faktiskt min säng jag hade när jag var bebis:) Kul att mamma sparat på sådant. Alla vi syskon har haft den. Målade den vit, den var iof vit fast hade gulnat lite. Nu står den här i vårt vardagsrum ihopskruvad och väntar på bebis. Får nog vänta med att lägga ut bild på det färdiga resultatet när den är bäddad och klar:) Alla som besökt oss har trott den var ny, så de borde ju vara bra målat av mig;)
 
Här är en bild under om målningen.
 
/Madelii
 
 
 

50 dagar kvar tills bebis är beräknad♥

 
/Madelii

Graviditetsvecka 33

"Fostret ökar snabbt i vikt och väger nu cirka 2200 gram. Längden är ungefär 45 centimeter. Om barnet skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra.

 

Det finns gott om fostervatten, det är vanligt att det finns nästan en liter. Vattnet gör att fostret kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet är lite grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång."

 

 

Mina tankar:
Denna veckan har jag inte svullnat alls mycket. Förra veckan var ju för jäklig, gjorde nästan ont när jag gick. Kan bero på att jag inte jobbar och står upp hela dagarna, eller så är det svalare. Har ju faktiskt varit varmt ute, så vet inte va det kan bero på. Börjat må fruktansvärt illa igen. Illamåendet har ju varit där hela tiden iof men vissa dagar mer lindrigt. Nu kan jag knappt äta någonting utan att det står mig upp i halsen. Känner mig oxå helt konstig i kroppen, svimmfärdig och orkeslös. Måste lägga mig ner direkt när det blir så. De säger ju att alla mina värden är bra när jag är hos BM så får väl lita på det.

 

2 månader, 8 veckor eller 53 dagar kvar till BF. Vet inte vilket som känns kortast men vill att veckorna ska gå fort nu!


Tidigare inlägg
RSS 2.0